Då var det dags för årets sista nyhet här på hemsidan. I början av december spelade vi Olympic Cup med 3 lag. Då cupen spelades 5 mot 5 tränade vi mycket matcher i denna spelform på träningen veckan innan, både inom- och utomhus. Det blev många tuffa matcher där vi ställdes mot lag som garanterat spelar på både B- och A-nivå. Trots att det blev stora förluster lyckades vi ladda om och avsluta med stora kämpainsatser där vi lyckades höja oss rejält. Även årets sista match mot Höllviken såg ut på liknande sätt, där vi började för passivt men lyckades höja oss under matchens gång och kämpades oss tillbaka in i matchen.
Under helgen hade vi även vår julfest som avslutning för pojkarna där vi åt mat, spelade spel och gjorde quiz, vilket Isak och Rajan lyckades vinna. Vi delade även ut priser till de spelare som hade tränat mest under hela året. Med imponerande 100% närvaro kom Eliot på 1. plats, tätt inpå följde Rajan och Isak på 2.e och 3.e plats. Dagen avslutades med att pojkarna till slut fick lov att gå ut i kylan och spela fotboll på den lilla konstgräsplanen. Jättekul att nästan alla kunde delta. Festen blev även den sista dagen då jag var med hela laget en sista gång. Det var väldigt rörande att höra alla fina orden från barnen och föräldrarna. Under veckan hade vi även terminens sista träning där vi tränare som var på plats spelade match med pojkarna hela träningen.
Då min tid är över i klubben vill jag passa på att skriva lite allmänt om min tid med laget. Allting började väldigt spontant där tanken från början inte var att bli tränare, men när jag fick frågan av Luigi kände jag att det hade blivit en bra erfarenhet att ta på mig detta ansvar. Kort därpå i juni 2023 började Helene och jag träna pojkarna, med hjälp från vår lagledare Melissa. Under sommaren brukade gruppen ligga runt 10 spelare per träning, vilket bara det var en utmaning för oss att se till att alla skötte sig på träningen. Från början jobbade vi med olika teman under varje träningsvecka, till exempel passa, skjuta eller dribbla. Vi gjorde även många lekar, både med och utan boll. I augusti var det dags för våra första matcher där vi började med en liten cup i Halmstad. Inför detta hade jag ingen aning vad som skulle vänta där uppe; vilken nivå de andra lagen ligger på, hur seriöst de andra lagen tar det m.m. Vi spelade 4 matcher och det blev tydligt att jag hade underskattat det hela lite. Det var ganska tydligt att motståndarna hade spelat matcher innan, deras struktur på planen var mycket bättre med tydliga positioner och uppgifter, samtidigt hade många tränare med sig taktiktavlor som de använde sig av. Första matchen slängde vi mer eller mindre ut fyra utespelera på planen och sa till dem att alla ska anfalla och försvara. Det funkade inte alls som tänkt såklart och alla sprang runt i en klump. Kommande matcher ändrade vi och spelade med två backar och två anfallare, vilket gav oss lite mer struktur, men när vi åkte hem igen visste jag att vi hade mycket att jobba på framöver.
Veckan därpå drog 5 mot 5 serien igång där vi spelade med två lag på nybörjarnivå. Även här tog det tid för att komma in i matchspelandet men nivån passade oss mycket bättre än den som vi spelade på i Halmstad. Serien spelades varannan helg fram t.om. oktober och vi jobbade mycket med positionerna. Utmaningen blev att alla trots allt skulle hjälpa till både när vi anföll och försvarade, men sakta med säkert blev det bättre. Vi ville att alla skulle spela back och försvarare varje match och för att vi inte hade någon målvakt roterade vi mycket på denna position och de flesta testade att vara målvakt i serien. I början av hösten ökade även vår trupp från en dag till en annan med tanke på att skolan hade börjat igen. Vi var ungefär 20 spelare på träningarna, vilket var dubbelt så många som vi vana vid, och det var vid den tiden som jag för första gången på riktigt kände överväldigad med situationen och att jag inte klarade av att få laget att vara organiserad på träningen. Det var även under den tiden som man fick höra att föräldrarna var missnöjda med hur det såg ut på träningarna. Det kom inte som en chock för mig, för jag var klart medveten om situationen, men det kändes helt enkelt nästan hopplöst för att det var alldeles för mycket på en gång.
Efter serien spelade vi några cuper under slutet av året, vissa på en högre nivå där vi valde en grupp som vi ansåg var på denna, men där vi insåg att vi spelmässigt inte har utvecklats tillräckligt för att spela en högre nivå än. Inför våren 2024 valde jag att anmäla 2 lag på C-nivå till serien. Tanken var att hålla ihop laget som en grupp där vi både skulle träna och spela matcher tillsammans som ett lag och inte dela in oss i olika nivåer. Trots detta kände vi och testade några träningar att dela in lite efter nivå. Under vintern hade tyvärr flera spelare slutat av olika anledningar, vilket däremot gav plats för nya spelare som hade stått på vår kölista ett tag. Det medförde dock att vi tog in spelare på en högre nivå och spelare som knappt hade spelat fotboll innan. När dessa sedan skulle göra övningar tillsammans ledde det ofta till att dessa inte fungerade bra och jag kände att vi ibland behövde dela in gruppen så att det blir utvecklande för alla. Detta speglade sig även i serien. När vi inte hade tillräckligt med spelare på C-nivå med till matcherna åkte vi ibland på storstryk. Kanske hade motståndarna klarat av att spela på en högre nivå egentligen, men vårt spel var inte tillräckligt bra helt enkelt.
Till hösten 2024 var tanken att återigen spela med två lag på c-nivå med förhoppningen att vi trots allt hade utvecklats som lag under våren och att vi skulle klara av att spela bättre på den nivån. Överlag skulle jag säga att det funkade bättre, men återigen blev det tydligt att vi behövde ett visst antal spelare på en högre nivå för att vi någorlunda skulle klara av att spela på den nivån. Det blev också mer fokus på en position under varje match, dvs att man till skillnad från tidigare spelade på en och samma position hela matchen. Detta för att jag ansåg att det snabbt kunde bli lite förvirrande när det blev ständiga byten mellan olika positioner och deras utveckling skulle blir bättre såhär. Såklart ledde det först till att vissa spelare blev besvikna över att inte få spela på en viss position, men över en längre tid började allt fler acceptera det nya upplägget då alla fick spela både back och anfallare lika mycket. Till hösten skedde även förändringar i tränarstaben. Helene behövde tyvärr sluta då hon skulle flytta tillbaka till Tyskland. Istället började Ari som tränare till laget, tillsammans med Ismael och senare också Christian som har hjälp till. Klubben anställde även Ulas som ungdomsansvarig för bland annat vår åldersgrupp.
Träningsuppläggen under hösten ändrades litegrann jämför med våren och året innan. Redan under våren blev fokuset lite mer på spelövningar. Under första året fick vi mycket hjälp av Luigi vid sidan om, vilket nu togs över även mer formellt av Ulas som jag började planera träningar med under hösten. Vi pratade väldigt mycket innan och efter varje träning när vi hade tid, om vad vi behöver träna på vilka övningar som blir bra för detta. Vi strävade även efter att träningarna och träningsmomenten skulle involvera så mycket boll som boll. Efter att 5 mot 5 serien tog slog började vi genast med att träna på 7 mot 7. I samband med detta delade vi in gruppen allt fler gånger på träningarna efter nivå och de på en högre fick även börja spela de första 7 mot 7 matcherna. Då det adderades en till lagdel och såklart fler spelare gav det mer utrymme för mig som tränare att välja formation och taktik. Även i 7 mot 7 lät vi pojkarna testa olika positioner vilket fungerade väldigt bra och där jag tycker att vi har många spelare som kan spela på flera olika positioner. Mitt stora fokus när vi har spelat 7 mot 7 har varit speluppbyggnaden från målvakten och jag känner mig ganska nöjd med vår utveckling sen vi började med denna spelform. Efter några veckor fick även övriga spelare i laget spela sin första 7 mot 7 matcher och gjorde fina insatser mot motståndare på sin nivå. Överlag är jag nöjd med att vi tog steget att dela in laget litegrann, så att alla får utmanas på sin nivå med några undantag ibland. Viktigt för mig var att indelningen inte var helt fast, utan att vi gjorde mindre justeringar både på träningar och matcher. Dessa fungerade bra och de spelare som gick upp en nivå gjorde det mycket bra samtidigt de som flyttades till den andra gav gruppen en bra grund och en trygghet i laget under matcherna.
Året avslutades sedan med Olympic Cup, avslutningsträning och julfest. Tiden har gått otroligt fort får man säga trots att det inte alltid har känts så. Över långa perioder har mina dagar bestått av att planera träningar, fundera hur upplägget ska se ut för veckan, vilka problem vi har och hur de ska lösas, vem som ska spela till helgen, vilka positioner spelarna ska ha osv. Det har varit svårt att lösa det som man vill, framför allt disciplinen hos pojkarna, vilket för mig är det som jag är absolut mest missnöjd med under min tid som tränare då det någonstans är grunden för allt inom laget. Att veta vad som är problemet men inte kunnat lösa det har verkligen varit svårt för mig. Trots detta har det överlag varit en bra tid med många goda minnen och erfarenheter som jag tar med mig.
Avslutningsvis vill jag än en gång tacka alla er ledare och personer i klubben som har hjälpt till både på och utanför planen. Tack! Och en avslutande hälsningar till alla pojkar som jag har tränat i laget sedan jag började. Önskar er alla lycka till framöver med fotbollen och allt annat i livet!
God jul och gott nytt år!
Auf Wiedersehen!
Mvh Nils
